Jag har just kommit hem från jobbet, det har varit en lång, stressig, utmanande men ändå så rolig dag. Man träffar så otroligt mycket människor, både mindre glada andra helt underbara. Trodde att jag skulle dö första dagen, men så här i slutet på veckan är det helt mer än okej. Man får jobba med människor på ett mer intimt sätt, man får uppleva och prata med dem om livet. Det är sånt jag gillar, man är vissa fall glädjen i deras liv, man är den som de väntar på och bara längar efter att få tala några ord med. Satt idag med en dam, närmare hundra och pratade om livet och hon berättade om hur det varit när hennes pappa skulle ut och kriga i första världskriget, det är grejer det. Jag blev som ett barn och bara satt och lyssnade och frågade.
Jag gillar och jobba med äldre, alltid lär man sig något nytt och man kan man gott samvete säga att man bidrar till att dem får en värdig ålderdom.
När jag kom hem hade jag fått en blogg länkad till mig, den var från en utav mina bästa vänner, hon tyckte att det som var skrivet speglade mig, jag grät floder, tack sara!
